Jag har varldens finaste bokmarke
Maroochydore beach
Sara myser till i rummet
Kookaburra
Dag 2
Vantar pa Frankfurt flygplats.
Nyfikna gaster
EVIL LOOK
Arikterkturen har ar enormt pakostad och snygg
I den har byggnaden finns bar, cafe och casino
Ifis-faglar finns overallt har i Brisbane
Mosaik i marken
Ett tempel precis vid floden
Ifis
Odla (hahaha, det kan bli ratt roligt nar man inte kan skriva de tre sista bokstaverna i det svenska alfabetet)
En djungel precis vid floden
South Bank
Har aldrig varit snyggare... *himlar med ogonen*
Museet
It's fake
Sara "provar hur det kanns att ha vingar".Pa plats!
UPDATE
CIAO
IMORGON ÅKER VI!
JEEEEEEEEEEEEEEEEEZ, jag har inte fattat än, trots att jag håller på och packar för fullt! Iallafall kommer du som vill kunna följa min och Saras resa här på bloggen, i både ord och bilder för jag har två kameror med tillhörande USB-sladdar med mig. Ehe. OCH för dig som känner mig och tror att jag packat en enorm rullväska: DU HAR FEL! Min rygga väger bara cirkus 13 kilo *stolt*. Den du.
Ciao!
"Varför har du spindelnät i näsan?"
Efter cirkulurius fyrtio timmars tågåkande, otaliga kilometers vandring i skogen och mycket lite sömn på tågkuddar som delar mjukhetsfaktor med en genomsnittlig vedklabb är det en mycket sliten Emma som skriver detta inlägg. Helgen spenderades nämligen på jägarbataljonen i Arvidsjaur där det var besökshelg för anhöriga, eller ja, en tredjedel av helgen ungefär (resten spenderades på tåg). Det var verkligen skoj att få se hur pojken min har det så det var helt klart värt resan! På min meritlista kan jag nu tillägga: skjutit med AK5, burit och blivit buren på bår samt ätit delikatessen kokt skägglav.
Post Scriptum: GUD I SKRUVEN, om åtta dagar åker vi till The Land Down Under! 
Mama, ooooooooooooooooooooooohohhohhhhh
Inte nog med att jag betalar cirkus 33 procent i skatt som alla andra, så har mina föräldrar beslutat att jag ska betala 1500 riksdaler i månaden för att jag har lyckats få ett fast jobb. PER HUSHÅLL. Och om man vet att mina päron är skilda och att jag bor varannan vecka så kan man med enkel matematik räkna ut att det blir TRETUSEN i månaden FÖR ATT JAG FINNS. Ja, precis så känns det. "Det är ingenting alls i jämförelse med vad det kostar att bo hemifrån och BLA BLA BLA..." Tack så mycket för den informationen, men jag är inte mentalt försenad OCH JAG VET att det är dyrt att bo ensam. Följaktligen tänker jag som följer: hade det inte då varit logiskt att bespara mig denna utgift så att jag har mer pengar att förfoga över när jag sitter där och ska betala hyran och föra över pengar till ICA-kortet? Äh, det är bara att betala och se glad ut. Tack och hej.
I det långa landet Falukorv
Google.se
Idag när jag kom till jobbet stod en enorm Sverigekarta framför mig. Det kändes demonstrativt på något sätt; som om någon ville säga "HAR DU FÖRSTÅTT VAD DU GETT DIG IN PÅ KVINNA?!". Och ja, det har jag. Jag ska åka tåg i aderton timmar. Ensam. Gånger två faktiskt, för jag ska ju hem också är det tänkt. Galet kan tyckas men jag ser fram emot det. Med böcker, film, godis och sovkupé kan det nog bli riktigt bra dessutom. Och när jag kommer fram klockan sex på morgonen väntar skjutbanan i Arvidsjaur. Och Alfred också så klart! Jag har faktiskt drömt om att åka tåg genom Sverige så varför inte göra det nu när jag har ett mål. Bara tre veckor kvar.
Förresten överväger jag att köpa en stålsträngad gitarr nu när jag (som den snälla syster jag är) gav bort min gamla till brodren. Ja, tål att tänkas på. TJA PÅ'RE
Och du & jag håller andan och håller händer i språnget, det är inte så långt hem
Ibland slår det mig så hårt att jag är vuxen nu. Människor runtomkring mig flyttar från stan, börjar ett nytt liv någon annanstans, kanske med någon annan, kanske helt själva. Pluggar, jobbar eller reser. De kanske ångrar sig, gråter eller tvekar. Eller njuter, skrattar och trivs. Fan. Jag vill vara en av dem. Jag är snart en av dem, det vet jag, men jag vill vara där nu. Eller om en månad kanske. Om drygt ett halvår är det min tur att sticka från stan och om drygt ett år flyttar jag och Alfred till nåt eget. Om det är något jag drömmer om och längtar efter är det det och det har jag gjort i snart ett år så försök inte stoppa mig. Jag åker ändå.
Idag är det 14 månader sedan jag hade lovat att möta en kille på en festival i Borlänge. För 14 månader sedan mötte jag honom en stökig festivalkväll vid tältet där man kunde ladda mobilen för en överpris-summa. Elin var med och jag försökte lura i honom att hon var min halvsyster: "Ser du inte hur lika vi är?" Han gick inte på det och vi skrattade åt att jag var så fånig. Från den dagen sågs vi nästan tre veckor i sträck och från den dagen var jag hans. Han heter Alfred och är världens bästa. Och han är min.
Sola hela dagen, festa hela natten, sova t...
Sola hela dagen, festa hela natten, sova två timmar och sedan spendera större delen av följande dag på en båt som gungar värre än pendeln i en moraklocka är inget jag rekommenderar. Jag är inte ensam om att kunna betala en ansenligt stor summa pengar för att komma härifrån. Annars äre fint här vettu. Ciao
LOVELOVELOVE
The Voca People
Ta mig med, gör mig lycklig, ge mig solen
Jag har varit jätteglad (nästan) hela dagen! Imorse trotsade jag sjusovaren i mig och gick ut på en promenad, sedan till skolan och skrev naturkunskapsprov som gick kanon. Efter en onödigt lång håltimma var det dags för oförberett prov i psykologi som gick okej. I övermorgon får jag träffa Alfred igen! Det känns konstigt, vi brukar ju inte ses så tätt inpå, men det är underbart! Hihi.
Detta fick följa med mig hem från hufvudstaden förresten: 
Hemma från Stockholm. Bilder säger mer än tusen ord säger de väl?
Stockholm i mitt hjärta! Lala la lala la la
Stockholm i mitt hjärta! Lala la lala la la
HEJDÅ
Ansiktsångbad
