vandrariettregn

Hej! Jag heter Emma och är världens lyckligaste tjej. Idag gjorde jag slut på onödigt mycket pengar på kläder och skor. Detta ser jag dock inte som något större problem då jag åtminstone slipper frysa fötterna av mig i vinter, för nu har jag ett par rejäla vinterkängor i min ägo! Bland annat. Nåväl, nytt stycke:

Inte nog med att jag betalar cirkus 33 procent i skatt som alla andra, så har mina föräldrar beslutat att jag ska betala 1500 riksdaler i månaden för att jag har lyckats få ett fast jobb. PER HUSHÅLL. Och om man vet att mina päron är skilda och att jag bor varannan vecka så kan man med enkel matematik räkna ut att det blir TRETUSEN i månaden FÖR ATT JAG FINNS. Ja, precis så känns det. "Det är ingenting alls i jämförelse med vad det kostar att bo hemifrån och BLA BLA BLA..." Tack så mycket för den informationen, men jag är inte mentalt försenad OCH JAG VET att det är dyrt att bo ensam. Följaktligen tänker jag som följer: hade det inte då varit logiskt att bespara mig denna utgift så att jag har mer pengar att förfoga över när jag sitter där och ska betala hyran och föra över pengar till ICA-kortet? Äh, det är bara att betala och se glad ut. Tack och hej.