Ni vet den där känslan som kan smyga sig på när våren tittar fram? Det liksom pirrar lite där hjärtat sitter och man kan inte sluta le. Man kan bara stå någonstans, utomhus oftast, och komma på sig själv med att le. Och så börjar man skratta för att man nog ser så fånig ut och så ser man helt plötsligt ännu fånigare ut. Ni vet den där känslan?Det finns en person som kan väcka den känslan hos mig, oavsett årstid och väder. Oavsett hur jag mår för tillfället eller har känt mig den senaste tiden. All tid och alla minnen får då någon rosa ram och i den finns den där känslan. Min bästa vän. Det finns ingen som känner mig som du och det är något speciellt med den där känslan. Hur kan jag ha haft sådan tur att bli bästa vän med min kusin? Vet inte ens om du kommer läsa detta men jag vill ändå bara säga att jag idag känner mig extra lycklig och att jag till stor del har dig att tacka för det. Vi kan gå genom eld, Pauline. Älskar dig!
