vandrariettregn

Jag mår så fantastiskt bra! Så där oförskämt bra som man (jag?) kan göra ibland. Hade jag varit någon annan hade jag väl tryckt upp det i nyllet på folk på Facebook. Det verkar ju vara så det fungerar på 2010-talet: finns det inte på Facebook har det inte hänt. Det känns så. Tur att jag inte är som alla andra då. Tur att jag har vandrariettregn som jag kan skriva av mig på. Så here we go: JAG MÅR SÅ JÄVLA BRA! BRABRABRA. Jag har fått en chans som man kanske bara får en gång - och jag tog den. Och det känns så rätt. Nu är vi där igen - det är så underbart att leva! Hoppas verkligen alla känner så ibland. Nu ska jag försöka förmå min hjärna till att sluta snurra av detta lyckorus och istället ta in lite kunskap om straffrätt. Närmare bestämt sjuttiosju sidor. Till och med det känns liksom okej! Vad har hänt? Skulle man kunna lämna glädje som man kan lämna blod så hade jag gjort det. Jag vill att alla ska vara glada! Glädjegivare. Jag har ju en del att ta av så att säga.