vandrariettregn

Jag kan bara skratta åt mig själv: i förrgår trillade poletten ned. Jag har ÄNTLIGEN förstått hela systemet med gitarren. Bara så där (okej, jag fick väl lite hjälp dååååå). Så nu kan jag spela "Jag vet vilken dy hon varit i" nästan lika bra som Elin. Nästan. En glad Emma! En glad Emma som försov sig imorse och blev mindre glad. Jag vaknade tio i sju, skulle börja sju och det tar en kvart att cykla till jobbet. Det behövs ju inte direkt en kärnfysiker för att lista ut följden av detta missöde. Kul. Men sedan har dagen blivit bättre. Träffade pappa och lillebror en stund och GUD I SKRUVEN vad jag saknar dem. Deras humor är den bästa som finns! Puss!