"Varför har du spindelnät i näsan?"
Efter cirkulurius fyrtio timmars tågåkande, otaliga kilometers vandring i skogen och mycket lite sömn på tågkuddar som delar mjukhetsfaktor med en genomsnittlig vedklabb är det en mycket sliten Emma som skriver detta inlägg. Helgen spenderades nämligen på jägarbataljonen i Arvidsjaur där det var besökshelg för anhöriga, eller ja, en tredjedel av helgen ungefär (resten spenderades på tåg). Det var verkligen skoj att få se hur pojken min har det så det var helt klart värt resan! På min meritlista kan jag nu tillägga: skjutit med AK5, burit och blivit buren på bår samt ätit delikatessen kokt skägglav.
Post Scriptum: GUD I SKRUVEN, om åtta dagar åker vi till The Land Down Under! 
Mama, ooooooooooooooooooooooohohhohhhhh
Hej! Jag heter Emma och är världens lyckligaste tjej. Idag gjorde jag slut på onödigt mycket pengar på kläder och skor. Detta ser jag dock inte som något större problem då jag åtminstone slipper frysa fötterna av mig i vinter, för nu har jag ett par rejäla vinterkängor i min ägo! Bland annat. Nåväl, nytt stycke:
Inte nog med att jag betalar cirkus 33 procent i skatt som alla andra, så har mina föräldrar beslutat att jag ska betala 1500 riksdaler i månaden för att jag har lyckats få ett fast jobb. PER HUSHÅLL. Och om man vet att mina päron är skilda och att jag bor varannan vecka så kan man med enkel matematik räkna ut att det blir TRETUSEN i månaden FÖR ATT JAG FINNS. Ja, precis så känns det. "Det är ingenting alls i jämförelse med vad det kostar att bo hemifrån och BLA BLA BLA..." Tack så mycket för den informationen, men jag är inte mentalt försenad OCH JAG VET att det är dyrt att bo ensam. Följaktligen tänker jag som följer: hade det inte då varit logiskt att bespara mig denna utgift så att jag har mer pengar att förfoga över när jag sitter där och ska betala hyran och föra över pengar till ICA-kortet? Äh, det är bara att betala och se glad ut. Tack och hej.
Inte nog med att jag betalar cirkus 33 procent i skatt som alla andra, så har mina föräldrar beslutat att jag ska betala 1500 riksdaler i månaden för att jag har lyckats få ett fast jobb. PER HUSHÅLL. Och om man vet att mina päron är skilda och att jag bor varannan vecka så kan man med enkel matematik räkna ut att det blir TRETUSEN i månaden FÖR ATT JAG FINNS. Ja, precis så känns det. "Det är ingenting alls i jämförelse med vad det kostar att bo hemifrån och BLA BLA BLA..." Tack så mycket för den informationen, men jag är inte mentalt försenad OCH JAG VET att det är dyrt att bo ensam. Följaktligen tänker jag som följer: hade det inte då varit logiskt att bespara mig denna utgift så att jag har mer pengar att förfoga över när jag sitter där och ska betala hyran och föra över pengar till ICA-kortet? Äh, det är bara att betala och se glad ut. Tack och hej.
I det långa landet Falukorv
Google.se
Idag när jag kom till jobbet stod en enorm Sverigekarta framför mig. Det kändes demonstrativt på något sätt; som om någon ville säga "HAR DU FÖRSTÅTT VAD DU GETT DIG IN PÅ KVINNA?!". Och ja, det har jag. Jag ska åka tåg i aderton timmar. Ensam. Gånger två faktiskt, för jag ska ju hem också är det tänkt. Galet kan tyckas men jag ser fram emot det. Med böcker, film, godis och sovkupé kan det nog bli riktigt bra dessutom. Och när jag kommer fram klockan sex på morgonen väntar skjutbanan i Arvidsjaur. Och Alfred också så klart! Jag har faktiskt drömt om att åka tåg genom Sverige så varför inte göra det nu när jag har ett mål. Bara tre veckor kvar.
Förresten överväger jag att köpa en stålsträngad gitarr nu när jag (som den snälla syster jag är) gav bort min gamla till brodren. Ja, tål att tänkas på. TJA PÅ'RE
