vandrariettregn

Idag har jag nog gått sammanlagt två mil. Känns bra. Vad som känns mindre bra är att det är klubbmästerskap med småungarna på söndag. Ännu mindre bra är att jag ska vara utklädd till kille och dansa i A-hallen på Älvhögsborg. När Alfred förmodligen ligger hemma och sover. Kul. Idag var jag ingen glad och trevlig ledare. Stress, stress och åter stress och därtill kommer ungar som varken kan hålla tyst eller låta bli att slåss/kivas/kittlas/retas. En timmes träning och allt ska hinnas med. Detta kan beskrivas med ett ord, och endast ett: kaos. Dessutom har Sara i princip tappat rösten och det har nästan jag också nu, så som jag skrikit och gapat.

Nu ska jag äta jordgubbsfil och ta en dusch (läs: duuch som i grov skånska). Ciao.

PS. Alfred ringde förut och sa att det var snöstorm i Avesta. Ibland bor man på rätt ställe.